Summary: | Jakten på den ultimata stabsstrukturen är en kvalitativ och induktiv studie som undersöker fenomenet att flera staber i Försvarsmakten lämnar Nato-modellen som struktur för att indela sin stab. Namnet på uppsatsen är inspirerad av ett citat som vi fick från en av våra respondenter. "[…] och då kan man säga så här börjar ni jaga den ultimata organisationen så kommer ni bli olycklig, för ni kommer aldrig hitta den (respondent 3)." Vi vill med denna studie ta reda på, om det nu inte finns någon ”ultimat organisation”, varför ändrar staberna således sina strukturer? Stabsstrukturerna kanske inte är ”ultimata”, men den ena kanske är bättre än den andra i vissa avseenden? För att komma fram till svaret på våra frågor så har vi intervjuat tolv yrkesofficerare med lång erfarenhet av att arbeta i olika militära staber. Respondenterna är i huvudsak stabschefer och avdelningschefer på olika ledningsnivåer i den svenska armén. Till stöd för vår data så har vi lutat oss på organisationsteorier såsom: Structure in fives och The Contingency Theory men även till viss del Konformitet som är en socialpsykologisk teori. Genom att ställa två olika stabsstrukturer bredvid varandra (Nato-struktur och behovsindelad struktur) och jämföra styrkor respektive svagheter har vi kommit fram till, utifrån våra respondenters subjektiva uppfattningar och vetenskapliga teorier, att den främsta anledningen till omstrukturering beror på personalekonomiska faktorer och att man värderat förvaltningslogiken högre än militärlogiken. Vi har även observerat vissa fördelar i den behovsindelade strukturen när det kommer till tvärfunktionellt arbete, stuprörsstruktur och decentraliserad ledning. Nato-strukturens styrkor ligger i att den redan är implementerad samt till viss del när det kommer till interoperabilitet mellan olika staber. Den mest betydelsefulla slutsatsen som denna studie påvisar är att stabens struktur har en viss inverkan på stabsarbetet men det är absolut inte den viktigaste och mest avgörande faktorn för en stabs uteffekt. === The hunt for the ultimate staff system is a qualitative study using scientific induction to investigate the phenomenon of military headquarters abandoning the Nato Staff System as a way of structuring a staff. The name of this essay is inspired by one of the quotes we received from a respondent. "[...] you can put it like this… if you start to look for the ultimate staff system you will be unhappy, because such a thing does not exist (respondent 3)." In this study we aim to understand why military headquarters alter their staff system. If there is not one ultimate system, why do they change? Is one model better than the other in some perspectives? In order to get answers to our questions we have interviewed twelve officers with extended experience of working in different staff systems and headquarters. The respondents are mainly chief of staffs (COS) and assistant chief of staffs (ACOS) at different levels of Army command in the Swedish Armed Forces. As a support to our collected data, we are using organizational theories such as Structure in fives and The Contingency Theory, but also the concept of Conformity as a social psychological theory. By comparing two different staff systems (the Nato Staff System and the Integrated Staff System) we have concluded that the main reasons for reorganizing a headquarter are based on human resource accounting factors and that the military headquarters have valued management logics higher than war establishment issues. We have observed some benefits of the Integrated Staff System when it comes to cross-functional teams (cross-functional methods), silo structures (Swe stuprörsstruktur) and a decentralized command and control chain. The observed benefits of the Nato Staff System are that it is widely implemented, established and more interoperable compared to the Integrated Staff System. The most significant conclusion in this study is that the military staff system has an impact on the staff work but regarding the output of the headquarter it is not the most important or crucial factor.
|