| Summary: | Betongindustrin ska enligt standard, varje vecka gjuta minst en kub per betongfamilj för att avstämma att hållfastheten som tillverkas inte understiger hållfastheten som kunden efterfrågat. Hållfastheten får inte vara lägre än den efterfrågade, men ingen standard påpekar hur mycket den kan överstiga. Dock kan en högre hållfasthet påverka konstruktionen negativt. En liten blandningsmassa tas ut från blandaren innan den skickas iväg till arbetsplatsen för att härdas i 28 dygn innan den trycks. Massan hälls i en kub och härdas i olika steg som ska utföras enligt standard. Det finns två olika härdningsprocesser, en enligt den svensk standarden och en enligt den europiska standarden. Det europeiska alternativet säger att betongkuben efter dag ett av härdning ska placeras i vattenbad med temperaturen 20±2 ºC fram till tryckningen. Den svenska standarden däremot säger att kuben efter första dagen av torkning ska härdas i vattenbad i 4 dygn och därefter placeras i ett härdningsutrymme med en relativ luftfuktighet mellan 40–80% med en temperatur på 20±2 ºC. Den luftlagrade ger en högre hållfasthet och ska därför räknas om med en omräkningsfaktor för att efterlikna den europiska standarden. Enligt de olika betongindustrierna kan dessa två härdningsprocesser ge samma hållfasthet vissa gånger, men andra gånger inte. Detta arbetet har därför gått ut på att jämföra de två processerna för att kunna komma fram till varför det kan variera och vad dessa faktorer beror på. För att kunna komma fram till ett resultat har arbetet valt att fördjupa sig i hållfastheten för betong genom litteraturstudier och även gjuta kuber som senare skulle tryckas för att se över hur hållfastheten varierar för de olika kuberna. Det studien har kommit fram till är att kuber inte alltid kommer ge samma hållfasthet fastän de utgår från samma blandning och härdning. Detta på grund av att betong består av olika beståndsdelar såsom ballast med olika storlekar som är svårt att fördela lika mycket i varje kub. Utrustningen och genomförandet under kubgjutning kan även vara en faktor som kan påverka hållfastheten där en kub kan ha vibrerats eller blandats lite mer än de andra. En annan faktor som kan ha gjort skillnad mellan härdningsprocesserna är omräkningsfaktorn för kuber som har härdat i luftutrymmet. Den relativa fuktigheten i lokalen låg nära 40% för kuberna och omräkningsfaktor enligt standard ska vara den samma för den relativa luftfuktigheten mellan 40–80%, detta antas vara något som bör varas tydligare med då det i betonghandboken stod att omräkningsfaktor kan ändras beroende på hur många procent den ligger på. Detta är en av anledningar till att den europiska standarden anses vara den mer effektiva processen. En annan anledning är även att kuber i vatten hela tiden får tillräckligt med luft runt om, till skillnad från härdningsutrymmet där fuktigheten varierar konstant. === According to the standard, the concrete industry must, every week, cast at least one cube per concrete family to reconcile that the strength produced is not less than the strength demanded by the customer. To calculate the compressive strength of the concrete, two different curing processes can be used, both processes occur over 28 days and then can test the compressive strength. The processes are the Swedish standard and the European standard where the difference is the curing process and that’s the Swedish standard provides a higher strength and needs to be applied according to the European currency by means of a conversion factor. This work has therefore been to compare the two processes in order to be able to determine why it can vary and what these factors depend on. This study has come up with that the cubes will not always give the same strength even though they are based on the same formula and curing. This is because concrete consists of different components such as aggregates with different sizes that are difficult to allocate as much in each cube. This is one of the reasons why the European standard is considered to be the more effective process.
|
|---|
