| Summary: | Diabetes mellitus typ 2 kännetecknas av förhöjd plasmaglukos och normalisering av glukosnivån kräver av patienten följsamhet till behandlingen som består av livsstilsförändringar och farmakologisk behandling. Kontinuerligt stöd för god egenvård krävs för att minska riskerna för komplikationer. Många når inte behandlingsmålen trots bättre behandlingsmetoder och patienter uppger att de inte får det stödet de önskar. Studiens syfte var att belysa patientupplevelser från besöken inom diabetesvården. Studien gjordes i form av litteraturstudie med avsikt att undersöka aktuell forskning inom diabetesvården. Patienter värdesatte individuellt bemötande. Relationen mellan patienten och vårdgivaren påverkades negativt om patienten inte fick delta i konsultationen. Generell, inadekvat information kunde minska patientens motivation till egenvården. Språkbarriär och vårdgivarens bristande kulturella kompetens kunde försämra migranternas behandling. Patienter värdesatte vårdgivarens samförstånd med dem. Inadekvat information och distanserat bemötandeeller brist på delaktighet i möten upplevdes negativt för vårdrelationen. Ömsesidighet i informationsöverföringen och relationen underlättade kommunikationen. Pedagogisk utbildning till fler vårdgivare skulle genom bättre samtalsfärdigheter höja kvaliteten i patientutbildningen. Stöd till beteendeförändring, baserat på kognitiv beteendeterapi, väntar på att implementeras. Personer med diabetes mellitus typ 2 behöver mer tid för egenvårdsutbildning. Ny forskning kan riktas mot individuella konsultationer, som inte är lika mycket undersökta som gruppundervisning angående behandlingsresultat. === Diabetes is characterized by hyperglycaemia. The patients have to change their lifestyle and follow their medical treatment because it is important with normal glucose level. Patients need continuous support and encouragement because of the chronic illness. The goal is to have a good self-management to decrease the risks of complications. Many patients don’t reach the goals for glucose levels although better treatments exist today and they express their dissatisfaction with their treatment. The aim of this study was to elucidate the patient experiences from their visits in the diabetic care. Literature study was chosen to examine the latest research. The patients value meeting the caregivers as individuals. If the patient was not allowed to participate the consultation, they felt the relationship to the caregiver as being negative. General, inadequate information could decrease the patient´s motivation to self-management. Language barrier, the caregivers lacking cultural competence and lacking cultural sensitivity could worsen the migrants´ treatment. Mutual information exchange, acknowledgement on the caregiver´s understanding on the patient´s situation and mutual problem solving were the founding elements in a successful communication. The caregivers approach could traditionally be authoritarian and the patient´s participation during consultations was missing at times, partially or entirely. Several caregivers could be offered pedagogical education to increase the care quality. A new intervention, support for behavioral change based on cognitive therapy, have developed and await implementation. Patients with diabetes mellitus type 2 needs more time by the visits for their education and support for their life long illness. New studies needs for examine results of the individual consultations and treatment goals, it has been done more studies about group education for diabetic patients until now.
|
|---|
