| Summary: | Det råder statlig och politisk enighet om att barn och ungas läsfärdighet har försämrats vilket är alarmerande. Att skapa gynnsamma lärmiljöer kring böcker ses enligt forskning som betydande för barns intresse och utveckling inom detta område. Barns förhållande till böcker samt läsning grundläggs tidigt och den uppfattning barn erhåller rörande böcker följer barnen upp i åldrarna. Det är därför av vikt att barn har tillgång till böcker, får möta böcker i meningsfulla sammanhang samt möjlighet till samspel i användandet av dem. Både den sociala och fysiska miljön har betydelse för barns möten med böcker. Forskning synliggör även att personal styr lärmiljön kring böcker på dagens förskolor vilket även kan bekräftas utifrån våra erfarenheter. Med detta examensarbete har vi för avsikt att bidra med kunskap till forskningsläget angående barns perspektiv gällande läsmiljöer som kontrast till den forskning som utgår från ett top down-perspektiv beträffande barns förhållande till litteracitet. Syftet med examensarbetet är därmed att närma oss barns perspektiv, angående hur de önskar utforma lärmiljöer kring böcker, genom interaktion med barn på en förskoleavdelning i aktiviteter då de planerar och skapar tänkbara läsmiljöer. Studiens teoretiska utgångspunkter är barns perspektiv och sociala interaktioner i relation till mediering och kommunikation, barns erfarenheter och stöttningens betydelse utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Dessa begrepp är även grund till analys av det empiriska materialet som genererats på en förskoleavdelning med tre- till sexåriga barn och tillsammans med två förskollärare genom deltagande observation, filmning, foto och fältanteckningar. Resultatet visar att barns perspektiv angående läsmiljöer framkom genom planering och skapande av mindre läsrumsmodeller och innehöll artefakter av traditionell art såsom soffa, kuddar, bord, bokhyllor och att det ska vara mysigt. Barnen berättade även om och skapade andra artefakter i läsmiljöer som kan ses utanför ramen för det traditionella såsom lästorn, toaletter, studsmatta och plats för lek. Resultatet visar också på att förskollärarnas stöttning för att närma sig barns perspektiv kännetecknades av verbal kommunikation i form av öppna och slutna frågor. De öppna frågorna möjliggjorde i högre grad ett lyftande av barns perspektiv. De slutna frågorna innebar en styrning mot de av förskollärarna bestämda kulturella referensramar och artefakter, vilket i sin tur problematiserar ett närmande av barns perspektiv.
|
|---|
