| Summary: | I samband med att en organdonation ska genomföras görs en uttagsoperation, där organen tas från donatorn. Inför detta ingrepp vårdas patienten på intensivvårdsavdelningen och det finns god tillgång på forskningom hur personalen där upplever vårdandet av en tilltänkt donator. Däremot brister forskningen om hur den perioperativa personalen upplever sitt medverkande vid uttagsoperationen. Syftet med studien var att beskriva perioperativa sjuksköterskors upplevelser av att medverka vid en uttagsoperation från en avliden inför organdonation. Studien genomfördes som en kvalitativ deskriptiv studie och kvalitativ innehållsanalys. Tre anestesi- och tre operationssjuksköterskor på ett västsvenskt sjukhus intervjuades. Resultatet visade att detta ingrepp följer rutinen för en operation, med en preoperativ, en intraoperativ och en postoperativ fas. Tre kategorier framkom: förberedelser inför operationen, teamarbete och återkoppling. Konklusionen blev att förberedelserna inför ingreppet behövde förbättras. Debriefingen efteråt fungerade bra, men kunde bli bättre. Genom att tala mer öppet om etiskt svårhanterliga situationer, såsom uttagsoperationer och den stress dessa kan framkalla ges möjligheterna till att skapa egna copingstrategier. === In according to organ transplantation, a tissue and organ procurement will be completed where organs will be removed from a donor. Prior to this intervention the patient will be taking care of in an intensive care unit, where there is excellent access to research regarding how the intensive care staff would experience their participation and caring of a potential donor. This though is in contrast to the lack of research into how the perioperative staff experiences their participation in the removal of organs from a donor. The aim of the study was to describe the perioperative nurses' experience when participating in the tissue and organ procurement of a deceased person prior to organ transplantation. The study was carried out as a qualitative, descriptive study and content analysis. Three nurse anesthetists and three theatre nurses at a west Swedish hospital were interviewed. The results showed that interventions of this type follow the routine for an operation with a pre- intra- and postoperative phase. Three categories emerged in the study: Preparation before the operation; Teamwork; and Processing of the experience. The conclusion was that the preparation for the procedure ought to be improved. Debriefing after the operation functions well, but could be improved. By discussing more openly about ethically difficult situations, such as tissue and organ procurement and the stress they induce, the perioperative nurses are hereby given opportunities to create their own coping strategies.
|
|---|
