| Summary: | Kommunikation är en förutsättning för att kunna bedriva en god och säker vård utifrån patientens egen vilja. Kommunicering innefattar all form av mellanmänskligt informationsutbyte. Hur upplever vi vårdgivare vårdmötet när den verbala kommunikationen brister? Det prehospitala vårdmötet präglas av korta möten i en ofta stressfylld miljö. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) ska all vård utgå ifrån patientens behov. Bristande kommunikation leder till minskad patientdelaktighet, patientsäkerhet och trygghet i vårdmötet. Syftet med denna studie är att beskriva den levda erfarenheten hos ambulanssjuksköterskor verksamma inom ambulanssjukvården att vårda patienter där de inte kan kommunicera verbalt i en prehospital vårdmiljö. Författarna till studien har valt att utgå ifrån en fenomenologisk beskrivande perspektiv med kvalitativ intervjumetodik. Åtta Ambulanssjuksköterskor med minst två års tjänstgöring inom ambulanssjukvården intervjuades enligt icke strukturell intervjumetodik och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i tre kategorier: Att förstå patienten, Att skapa en vårdrelation och Att uppleva frustration. Dessa tre kategorier innehöll totalt åtta stycken underkategorier. Studiens styrka ansågs vara valet av intervjumetod vilket gav uttömmande och beskrivande svar. En svaghet med studien ansågs vara brist på kommunikationsvaliditet då varken informanterna möjlighet för respons av analysprocessen samt att ingen erfaren forskare konsulterades i analysen av det empiriska källmaterialet.
|
|---|
