Problematisk frånvaro – Vems ansvar och skyldigheter? : En diskursiv studie kombinerad med Laclau och Mouffes och Faircloughs kritisk diskursanalys av den statliga granskningen ”Saknad!” SOU 2016:94

• Main Author: Ståhlbrand, Marianne
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: 2020
• Subjects: frånvaro; ansvar; skyldighet; Pedagogical Work; Pedagogiskt arbete
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-25651

När elever är borta från skolan vid många tillfällen eller under en lång sammanhängande period kan det innebära stora konsekvenser för elevens utveckling i skolan men också senare fram i livet. Vanligt är att många elever med hög frånvaro känner ett utanförskap som kan följa med hela livet (Gren Landell, 2018). Det finns en hel del forskning om hur man kan arbeta förebyggande och om vilka åtgärder som kan ska sättas in, vilka samtliga belyser hur viktigt det är att skolor har en tydlig frånvarorutin på skolan för att upptäcka frånvaron i tid. Det kommer även fram i den statliga granskningen ”Saknad!” SOU 2016:94 där vikten av att kartlägga och åtgärda frånvaron framgår. Denna studie tar avstamp i granskningen gjord av SOU 2016:94 och syftar undersöka hur ansvar och skyldighetsfördelningen ser ut med hjälp av diskursanalys. Studien syftar till att undersöka hur ansvars och skyldighetsfördelningen ser ut. Vem som har ansvaret och skyldigheten för att minska eller åtgärda den problematiska frånvaron och hur det beskrivs enligt den statliga granskningen “Saknad “SOU 2016:94. Genom att använda både Laclau och Mouffes diskursteori och Faircloughs kritiska diskursanalys.  Metoden som har använts i studien är en kombination av Laclau & Mouffe (2008) diskursteori och Fairclough (2003) kritiska diskursanalys. Fairclough har en tredimensionell modell, i modellen ingår text, diskursiv praktik och social praktik. I den textanalytiska delen används Laclau & Mouffes metod med hjälp en nodalpunkt. Nodalpunkten ett begrepp eller tecken som i sig är tom på betydelse men ges i ett sammanhang framträder betydelsen och kan då analyseras diskursivt. Därefter har Faircloughs andra två dimensioner diskursiv praktik och sociala praktiken använts för ytterligare gå igenom det empiriska materialet för en kritisk diskursanalys. Resultatet visar att det finns tydliga ansvars- och skyldighetområden samt vilka huvudmannens uppgifter är i detta arbete vad det gäller elevers frånvaro. Skolan har ett tydligt ansvar att se till att det finns tydliga rutiner i frånvaroarbetet. Det framkommer också att det finns oklarheter i vems ansvaret egentligen är och att det i vissa fall ligger på flera parter. Huvudman benämns i vissa fall som kommunen, i andra som staten och ibland bara som huvudman, vilket kan också kan ge en viss otydlighet om vem som egentligen har ansvaret för att på ett aktivt sätt arbeta med problematisk frånvaro.