| Summary: | Sjuksköterskor vårdar vanligen patienter med urinvägskateter, oavsett om arbetet sker i region-, län- eller primärsjukvården. Urinvägskateter är en medicinsk behandling som behövs av flera olika anledningar. Behandlingen påverkar patientens livsvärld både positivt och negativt. Behandlingen medför risker och kan orsaka flera komplikationer, därför är det viktigt att behandlingen startas med rätt indikation. Urinvägsinfektion, UVI, är den vanligaste vårdrelaterade infektionen och i de flesta fall har patienten urinvägskateter. Det finns risk för komplikationer efter avslutad behandling. Studier visar att det finns bristande kompetens och osäkerhet bland sjuksköterskor i att bemöta patienter med urinvägskateter. Det kan leda till att patienten inte vågar prata om sina tankar och känslor, som i sin tur kan utsätta patienten för ett onödigt lidande. Studiens syfte är att utforska patientens upplevelse av att ha långvarig urinvägskateter. Metoden som använts i studien är en allmän litteraturöversikt. Totalt granskades åtta vårdvetenskapliga artiklar, i de valda artiklarna framkom fyra subteman: patientundervisning, kommunikationsbrist, hinder respektive resurser i vardagen och förändrad kroppsbild. Två huvudteman skapades: betydelsen av kunskap och information samt patientens förändrade livsvärld. I diskussionen har vi valt att vidare fokusera på dessa områden: kommunikation och dess påverkan på vårdkvalitet, undervisning och dess betydelse i den förändrade vardagen och sjuksköterskans ansvar att främja välbefinnande.
|
|---|
