| Summary: | I den tidigare gjorda kunskapsöversikten fann vi “hål” i forskningen gällande elevers upplevelser om kooperativt lärande. Denna studie undersöker därför elevers upplevelser och erfarenheter om kamratrespons i matematikämnet. Lundgren, Säljö och Liberg (2014, s.308) menar på att kunskap är någonting som växer fram i interaktion mellan elever. Lärandet ses alltså som en del av den mänskliga gemenskapen där skolans uppgift är att involvera människor i samhällets kollektiva kunskaper. Fohlin et al. (2017 s.13) menar i sin tur på att det samhället vi lever i idag är demokratiskt och förväntas därför ha sammanlänkande roller. Varför speglas då inte undervisningen av ett hjälpande beteende. Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr11, s. 9) slår fast att skolan ska sträva efter att vara en levande och social gemenskap som ska bidra till vilja, trygghet samt lust att lära. Den ska även sträva efter att skapa de ultimata förutsättningarna för elevernas kunskapsutveckling, bildning och tänkande. Varje enskild elev i skolan har rätt att få utvecklas, få en ökad glädje, få möjlighet till att uppleva tillfredsställelse som ges vid framsteg och klara av de svårigheter som kan uppstå. Syftet med studien är därför att undersöka yngre elevers upplevelser och erfarenheter av arbetssättet kamratrespons inom matematikämnet. Vilka är elevernas upplevelser om kamratrespons och hur arbetar eleverna med kamratrespons och varför gör de det? För att finna svar på studiens syfte och frågeställningar har en kvalitativ metod använts, genom fokusgruppsdiskussioner. Resultatet i studien indikerar i huvudsak på att eleverna har en positiv inställning och upplevelse till arbetssättet kamratrespons. Det framgår även att eleverna inte endast tränar ämnesinnehåll utan även sociala förmågor då lärandet sker i en social kontext. Resultatet visar att kamratrespons har positiv inverkan på elevers kunskapsutveckling, uthållighet och motivation. Men förmågan att ge varandra gynnsam respons kräver övning där elevernas ansvarskänsla behöver utvecklas, både för sitt eget men också för gruppens lärande. För att kunna genomföra kamratrespons på korrekt sätt krävs det prioritering från läraren under en längre period. Läraren behöver också ha en förståelse för att arbetssättet inte passar alla elever. Men då forskningen belyser goda effekter när det gäller kooperativt lärande får läraren stöd i sitt didaktiska beslut att arbeta med kamratrespons.
|
|---|
