| Summary: | Vid prehospital patientkontakt är symptom och problem ofta tydliga, men ibland är det svårt att få en utförlig anamnes på grund av språksvårigheter eller medvetandepåverkan. Symptomen kan också vara diffusa och svårtolkade. Efter avlämnandet på mottagande enhet, vilket vanligtvis är en akutmottagning, finns det funderingar hos ambulansperso-nalen om vad som hände efteråt med patienten och om de kunde ha fått bättre prehospitalt omhändertagande. Syftet med studien är att beskriva ambulanspersonals behov av uppföljning av vårdade patienter.En enkät skickades ut till åtta ambulansstationer i Västsverige under våren 2008. Till-stånd från enhetschefen på respektive station inhämtades och personalen fick frivilligt delta i studien. Enkäten innehöll ett antal olika påståenden om hur ofta respondenten utför patientuppföljning, varför de gör uppföljningar och om det finns hinder för detta. Totalt (n=108) enkäter samlades in och bearbetades samt analyserades i statistikpro-grammet SPSS 16.0. I resultatet framkom att större delen av respondenterna tyckte det var bra och lärorikt med patientuppföljningar, men de beskrev också nyttan med uppföljning i bearbetande syfte. Det framkom också omständigheter som försvårade uppföljningsarbetet, den vanligaste var sekretess. I genomsnitt gjordes en uppföljning per 35 uppdrag. Få uppföljningar gjordes av nyfikenhet, istället var det lärande och personlig utveckling som var de främsta skälen. === Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård
|
|---|
