Patientens upplevelser av distriktssjuksköterskans uppföljning efter obesitasoperation : "Distriktssköterskan fokuserar på diabetes när jag fokuserar på andra problem"

• Main Authors: Björnfot, Niclas, Högfeldt, Maria
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Högskolan i Borås, Akademin för vård, arbetsliv och välfärd 2017
• Subjects: fetma; livsstilsförändringar; stöd; uppföljning; obesitasoperation; diabetes; Nursing; Omvårdnad
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hb:diva-13383

Livsstilsrelaterad ohälsa drabbar allt fler i form av övervikt eller fetma med diabetes, högt blodtryck, ledvärk, ökad infertilitet och sömnapné som följd. Operation av fetma (obesitasoperation eller bariatrisk kirurgi) har de senaste åren vetenskapligt bevisats som en effektiv behandlingsmetod men studier visar samtidigt behov av långsiktig, god uppföljning. Vid all livsstilsintervention är det väsentligt att inte bara följa upp och utvärdera medicinska mätvärden utan också ta hänsyn till psykosociala, individuella upplevelser av hälsa och ohälsa för att förebygga uppkomst av och lindra redan uppkommen ohälsa samt stärka patientens förmåga att hantera sin livsstil i samvaro med andra. Merparten av obesitasopererade patienter följs långsiktigt via primärvårdens vårdcentraler men då registerdata och viss litteratur indikerat svagheter i långtidsuppföljningen väcktes ett intresse av hur det fungerar ur ett patientperspektiv, särskilt om en följdsjukdom försvinner. Uppsatsen syftade till att belysa hur ett urval av patienter upplevt distriktssköterskans uppföljning främst efter sin obesitasoperation. Åtta patienter med tidigare diabetes typ 2 som obesitasopererats för minst fem år sedan genomgick därför en semistrukturerad inspelad intervju som transkriberades och analyserades med en induktiv analysmetod. Analysen visade att besöken vid vårdcentralernas och på distriktssköterskans mottagning både före och efter obesitasoperationen upplevts medicinskt inriktade. Det fysiska hälsofokuset upplevdes som mer naturligt av patienterna före operation. Efteråt upplevdes det däremot som en bristande helhetssyn sett till individens välbefinnande och hälsa. Distriktssköterskan förefaller övervaka och behandla symtom snarare än ohälsans grundproblem. Medicinska värden upplevdes gå före psykosociala riskfaktorer vilket gav minskad förståelse för besökens syften samt känslor av att individuella behov och önskemål sällan togs hänsyn till. Resultatet blev frånvaro av eller mindre omfattande uppföljningar och patienter som har ifrågasatt distriktssköterskans roll. Primärvårdens riktlinjer och ekonomiska ersättningsmodeller verkar påverka distriktssköterskans arbete mot medicinska mål och förhindra en förbättrad helhetssyn. Ökad kunskap om obesitasopererade patienters individuella förutsättningar behövs.