| Summary: | Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka energi- och näringsstatus samt studera eventuella samband mellan energistatus, näringsstatus och skadebenägenheten hos ungdomsspelare i handboll. Arbetets utgångspunkt låg i följande frågeställningar: Hur ser skadefrekvensen, energistatusen och näringsintaget ut hos ungdomsspelare i handboll? Finns det något samband mellan energistatus, näringsintaget och skadehistorik hos ungdomsspelare i handboll? Metod: 24 ungdomsspelare tillhörande en elitförening deltog i studien (14-20 år). Datan som samlades in var vikt, längd och fettfri massa med hjälp av en bioimpedansvåg. Därtill inhämtades data på deltagarnas generella träningsvolym och kostintag, genom tre dagars kostregistrering, samt deras skadehistorik under det senaste året. Med hjälp av verktyget Diestist XP registrerades sedan deltagarnas kostintag digitalt i syfte att kunna beräkna totalt energiintag, intag av komponenterna kolhydrater, protein, järn och vitamin D samt energitillgängligheten. Deltagarnas intag jämfördes sedan mot deras utgifter och ställdes mot Svenska Olympiska Komittens (SOK), Riksidrottsförbundets (RF) och Livsmedelverkets rekommendationer. Nutritionsdatan användes också till att studera eventuella samband med skadefrekvensen. Resultat: Det genomsnittliga intaget av energi, kolhydrater och vitamin D låg samtliga för lågt både i förhållande till deltagarnas utgifter och rekommendationerna. Dessutom låg energitillgängligheten långt under det rekommenderade värdet på >45 kcal/kg fettfri massa (FFM). Sambandet mellan akuta skador och intaget vitamin D var det enda sambandet av signifikant värde (P<0,05, R:0,440) som kunde påvisas i studien. Övriga korrelationsanalyser och jämförelser kunde inte generera i några signifikanta samband. Slutsats: Sammantaget verkar kostintaget inte vara tillräckligt prioriterat hos denna målgrupp. Framförallt det totala energiintaget och deltagarnas energitillgänglighet ligger på väldigt låg nivå, vilket skulle kunna innebära en ökad risk för skador trots att inga konkreta samband kunde etableras hos denna grupp. Mer fokus behöver riktas mot att studera kostintaget i förhållande till skadefrekvensen, och i synnerhet riktas in mot ungdomsspelare. Såväl med tanke på handbollens höga skadefrekvens som spelarnas stora och i flera fall stegrande träningsvolym.
|
|---|
