| Summary: | Sammanfattning Forskning visar att frågor kring vad, hur och vilken kunskap som ska läras ut i ämnet idrott och hälsa framstår som otydligt i praktiken. Diskurser som tidigare identifierats i ämnets praktik är inte alltid kompatibla med kunskapsuppdraget. Syftet med denna studie är att analysera vilka ämnesdiskurser som går att identifiera i läroböcker för ämnet Idrott och Hälsa 1 och 2, den diskursiva praktikens diskursordning samt vilken möjlig kunskapsutveckling diskurserna erbjuder. Tillsammans ger det oss en möjlighet att diskutera om läroböckerna är ett lämpligt verktyg för att åstadkomma förändring eller om de reproducerar traditionella föreställningar om ämnets karaktär. För att precisera syftet utgår undersökningen från följande tre frågeställningar: Vilka ämnesdiskurser uttrycks i läroböckerna? Hur ser diskursordningen ut bland de olika ämnesdiskurserna i läroböckerna? Vilka utbildningsfilosofiska traditioner kan kopplas till ämnesdiskurserna? Metodvalet i studien är kritisk diskursanalys. Det empiriska underlaget i studien består av de två läroböcker som finns publicerade för idrott och hälsa 1 & 2. Ett analysschema utformades för att kategorisera de ämnesdiskurser som uttrycks i böckerna. Den initiala bearbetningen av materialet gjordes separat för att sedan komma fram till en gemensam tolkningsram av identifierade diskurser. Ämnesdiskurserna som finns representerade i böckerna analyserades därefter utifrån regelbundenhet och dominansförhållande. Slutligen placerades de identifierade diskurserna in i utbildningsfilosofiska traditioner för att vidga förståelsen för vilken syn på kunskap som läroböckerna möjliggör. Resultatet visar att nio olika ämnesdiskurser identifierats. Dessa är: aktivitetsdiskursen, (elit)idrottsdiskursen, fysiologidiskursen, riskdiskursen, naturmötesdiskursen, moraliserande fostransdiskursen, sociokulturella diskursen, egenmaktsdiskursen samt könsuppdelningsdiskursen. De diskurser som får mest utrymme i båda böckerna är de vi benämner som (elit)idrottsdiskursen, fysiologidiskursen och riskdiskursen. Dessa placeras in i den essentialistiska utbildningsfilosofin, vilket inte stämmer överens med den konstruktionistiska läroplanen. Resultatet visar att fysiologidiskursen och riskdiskursen har hög status i böckerna. De är de mest förekommande ämnesdiskurserna och de figurerar både som överordnade och underordnade beroende på kontexten samt är väl kompatibla med varandra. Däremot så kan den konstruktionistiska egenmaktsdiskursen också tolkas som överordnad ämnesdiskurs i böckerna, vilket ger böckerna viss legitimitet i förhållande till läroplanen. Den konstruktionistiska sociokulturella diskursen är helt marginaliserad till ett fåtal partier av det empiriska underlaget. Slutsatsen är att de analyserade läroböckerna i mångt och mycket reproducera den verklighet som mer praktiknära studier visar. Läroböckerna som helhet är inte en tillgång för det paradigmskifte som vi efterfrågar, men beroende på hur böckerna används kan lärare ha nytta av delar av innehållet. === Abstract Research shows that questions about what, how and which knowledge should be taught in physical education appears unclear in practice. Previously identified discourses in the subject's practice is not always compatible with the knowledge of the mission. The purpose of this study is to analyze which discourses can be identified in the textbooks for the subject Physical Education, how the order of discourses manifests and the possible development of knowledge these discourses offer. Together it gives us an opportunity to discuss whether these textbooks are an appropriate tool to achieve change or if they reproduce traditional beliefs about the subject's character. To define the aim of this study we point out three questions to examine: Which subject discourses are expressed in the textbooks? How does the order of discourses in the textbooks looks like? What educational philosophical traditions can be linked to the identified discourses? The methodology of the study is discourse analysis. The empirical basis of the study consists of two textbooks which are published for 'idrott och hälsa 1 & 2'. An analyze scheme was designed to categorize the discourses expressed in the books. The initial processing of the material was made separately and then we came to a common interpretation framework of identified discourses. The subject discourses that are represented in the books were then analyzed based on regularity and relative dominance. Finally, the identified discourses were placed into education philosophical traditions to broaden the understanding of what type of knowledge the textbooks offer. The result shows that nine different subject discourses identified. These are: Activity discourse, (elite)sports discourse, physiology discourse, risk discourse, nature meeting discourse, the moralizing discipline discourse, socio-cultural discourse, empowerment discourse and gender divisions discourse. The discourses that get the most space in both books are those we term as the (elite)sports discourse, physiology discourse and risk discourse. These are placed into the essentialist philosophy of education, which is not consistent with the constructionist curriculum. The result shows that physiology discourse and risk discourse has high status in the books. They are the most occurring discourses and figures both as superior and secondary discourses and are also well compatible with each other. However, the constructionist empowerment discourse is interpreted as a superior discourse in the books, giving the textbooks some legitimacy in relation to the curriculum. The constructionist socio-cultural discourse is completely marginalized to some minority parties of the empirical data. The conclusion is that the analyzed textbooks largely reproduce the reality that more practice-oriented studies shows. The textbooks are not an asset to the paradigm shift that we request, but depending on how the textbooks are used, teachers might have benefit of some of the content.
|
|---|
