| Summary: | Syftet med denna uppsats är att undersöka om Storbritanniens utträde ur den Europeiska Unionen (Brexit) har förändrat inställningen till EU:s försvars- och säkerhetspolitik i den nuvarande regeringen (2014-2018) och i allianspartierna. Uppsatsen berör EU:s försvars- och säkerhetspolitik mellan 2014 till 2018 uppdelat i två perioder: oktober 2014 till juni 2016 samt juni 2016 till mars 2018. För att analysera om en förändring skett har Albert O. Hirschmans teoretiska koncept sorti, protest och lojalitet applicerats på det insamlade materialet. Det insamlade materialet bygger på en omfattande genomgång av propositioner, motioner, utrikesdeklarationer, skrivelser, fakta- promemorior, debattartiklar, tal samt övriga säkerhetspolitiska dokument kopplat till EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik. Som ytterligare komplement till detta material har två intervjuer med riksdagsledamöter från Socialdemokraterna och Moderaterna genomförts. Resultatet indikerar en tydligare svensk EU-lojalitet efter Brexit-omröstningen, där partierna mer explicit välkomnat den försvars- och säkerhetspolitiska utvecklingen inom EU. Resultatet visar att regeringen särskilt betonar sammanhållning efter Brexit-omröstningen, vilket tydligt märks i och med att regeringen framhäver det som ett nationellt intresse i den svenska säkerhetsstrategin från 2017. Från allianspartierna har särskilt Moderaterna stuckit ut, där både textmaterialet och intervjun visade en förändrad och mer positiv inställning till EU:s försvars- och säkerhetspolitik. Slutsatsen efter Brexit kan sammanfattas av att partierna tydligare betonar sammanhållning inom EU, är mer öppna för utökat samarbete inom EU:s försvars- och säkerhetspolitik samt är mer positiva till den samtida utvecklingen inom detta politikområde.
|
|---|
