| Summary: | Under kalla kriget fanns stora skillnader mellan den deklarerade svenska säkerhetspolitiken och det faktiska handlandet. Problemformuleringen lyfter frågan om även nutida svensk säkerhetspolitik innehåller betydande diskrepanser. Syftet med uppsatsen är att undersöka korrelationen mellan proposition 2008/09:140 – ett användbart försvar och proposition 2010/11:111 - Svenskt deltagande i den internationella militärainsatsen i Libyen. Med utgångspunkt i ett antal empiriskt bevisade småstatsbeteenden som syftar till ökat inflytande och därmed, för en liten stat i Europa som Sverige, ökad makt analyseras propositionerna. Beteendena tolkas även genom två perspektiv; neutralitetspolitiken samt strategisk kultur och identitet. Slutsatserna som dras av undersökningen är att det inte föreligger några nämnvärda diskrepanser mellan deklarerad och agerad säkerhetspolitik så som de manifesteras i propositionerna. Kopplingen mellan nutida svensk säkerhetspolitik och perspektiven är tydlig om än med vissa motsättningar. === During the cold war, there were significant differences between the declared Swedish security policy and the way it was actually carried out. Sweden was not quite as neutral as it purported to be and maintained covert collaborations with the west throughout the cold war. This history of contradicting policies raises the question if contemporary Swedish security policy contains significant discrepancies. The purpose of this paper is to explore the correlation between the bill 2008/09:140 – a useable defence and bill 2010/11:111 – Swedish participation in international military action in Libya. The bills are analysed from a number of empirically proven small state foreign policy behaviours aimed at increasing influence and thus, for a small state in Europe like Sweden, increasing power. These behaviours are also interpreted through two perspectives: the Swedish policy of neutrality and Swedish strategic culture and identity. The conclusion drawn from the study is that there are no significant discrepancies between declared and acted security policy as manifested in the propositions. The connection between contemporary Swedish security policy and the perspectives are clear, albeit with some differences.
|
|---|
