Summary: | Denna kvalitativa studie syftar till att genom kritisk diskursanalys analysera Socialstyrelsens handbok för arbetet med ensamkommande asylsökande barn och unga. Analysen syftar till att kartlägga hur ensamkommande asylsökande barn framställs och kategoriseras i diskursen. Studien avser även att undersöka om det råder strukturella missförhållanden när det gäller samhällets insatser för dessa barn och om dessa missförhållanden synliggörs i diskursen. I studien har jag använt mig av Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys, både som teori och metod samt teorier om socialkonstuktivism, makt, normer, identitet och stigmatisering. Resultaten visar att diskursen skapar identiteter och kategoriserar individer i grupper genom det valda språkbruket. Vidare uppfattas diskursen stundtals som otydlig då argumenten är inkonsekventa och motsägelsefulla. Slutligen visar resultaten på att det förekommer ett missförhållande i maktbalansen mellan myndigheterna och barnen. === This qualitative study aims to, using critical discourse analysis, to analyze The National Board of Health and Welfares manual about work with unaccompanied asylum-seeking children and young people. The analysis aims to map how unaccompanied asylum-seeking children are presented and categorized in the discourse. The study also intends to investigate, within the framework of the discourse, whether there is structural anomaly between society and these children. In the study, I have used Fairclough's three-dimensional model of critical discourse analysis, both as theory and method and used theories of social constructivism, power, norms, identity and stigmatization. The result shows that the discourse creates identities and categorizes individuals into groups through the chosen language use. Furthermore, the discourse is sometimes perceived as unclear as the arguments are inconsistent and contradictory. Finally, the results show that there is an incongruity in the balance of power between the authorities and the children.
|