| Summary: | Denna litteraturstudie har som syfte att undersöka hur skönlitteraturen legitimeras i svenskundervisning för årskurs 7-9 utifrån befintlig forskning inom ämnet. Studien tar sin utgångspunkt i följande två frågeställningar: Varför ska elever arbeta med skönlitteratur i skolan? Vad menar forskning att undervisning i skönlitteratur ska utveckla hos eleverna? Eftersom denna studie är en litteraturstudie har aktuell forskning valts ut utifrån bestämda begränsningar. Exempelvis har endast litteratur som berör den svenska skolan valts ut. Två doktorsavhandlingar utgör studiens huvudmaterial, därtill har fem titlar till använts för att diskutera skönlitteraturens syfte i skolan. Denna studie visar att arbetet med skönlitteratur ska fungera som verktyg för elevernas identitetsutveckling. Eleverna utvecklar sin förmåga att fylla textens tomrum med egna erfarenheter genom en subjektiv förankring. Eleven får då bearbeta sig själv och sitt liv genom litteraturen. Genom att läsa skönlitteratur utvecklas också den narrativa fantasin som gör att läsaren kommer att kunna anta andra människors perspektiv. Skönlitteraturen kan därför fungera som övergångsobjekt eller som en bro till andra människor, vilket också bidrar till att litteraturen kan lösa konflikter och som verktyg för att utveckla demokratiska värderingar. Slutligen kan också skönlitteratur läsas som språkutvecklande redskap. Det ställs höga krav på elevernas läsfärdigheter för att läsa skönlitteratur på ett djupare plan, därför krävs att skönlitteraturen inte läses helt oreflekterat och okritiskt för att uppnå sitt syfte enligt ovan. I klassrummet krävs diskussioner kring bland annat olika tolkningar och erfarenheter av texten men även diskussioner kring litteraturens sanningshalt och skillnad på fiktion och verklighet. Därför krävs också planering och uppgifter som uppmuntrar eleverna till att bli goda skönlitterära läsare. === <p>Svenska</p>
|
|---|
