Prognostiska faktorer för att inte fullfölja multimodal smärtrehabilitering

• Main Authors: Lamers, Petrus, Sagnérius, Linda
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Högskolan Dalarna, Vårdvetenskap 2019
• Subjects: Treatment compliance; MMR 2; Logistic Regression; Behandlingsföljsamhet; Logistisk Regression; Other Basic Medicine; Annan medicinsk grundvetenskap
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:du-30665

Bakgrund: Långvarig smärta är vanligt förekommande och orsakar stort lidande. Multimodal rehabilitering (MMR) är en behandlingsmetod som erbjuds patienter med komplexa rehabiliteringsbehov. Behandlingsföljsamhet definieras hur väl patientens beteende överensstämmer med de rekommendationer patienten kommit överens med sin vårdgivare och har betydelse för behandlingsresultatet. Lite är känt idag om prognostiska faktorer för behandlingsföljsamheten vid MMR. Identifiering av hinder som kan förklara varför patienter inte slutför behandling är därför viktigt för att kunna optimera behandlingseffekterna. Syfte: Att undersöka vilka faktorer som hade betydelse för att inte fullfölja ett MMR 2 program hos patienter med komplex långvarig smärta. Metod: Projektet var en prospektiv kohortstudie. Studiepopulation var patienter mellan 18– 67 år med långvarig smärta, som påbörjade ett MMR program mellan 2009–2016, registrerade i det Nationella Registret över Smärtrehabilitering (NRS). Trettiosex variabler fanns tillgängliga, utfallsmåttet var fullfölja eller ej fullfölja MMR. För att identifiera variabler med störst betydelse för behandlingsföljsamhet skapades regressionsmodeller med logistisk regression. Modellens diskriminativa förmåga testades och goodness of fit bedömdes. Resultat: De tre viktigaste faktorerna som ökade odds för att inte slutföra MMR 2 var patienter med hög smärtintensitet, patienter i yngre ålderskategori och låg motivation. Modellens diskriminativa förmåga var undermålig, goodness of fit var inte signifikant. Slutsats: Modellen kan inte predicera utfall för enskilda individer men ger informationen om vilka faktorer som historiskt har varit viktiga. På sikt kan identifiering av faktorer som försämrar följsamheten bidra till att anpassa MMR program och därmed skapa bättre förutsättningar så att flera patienter fullföljer rehabiliteringen. === Background: Prolonged pain is common and causes great suffering. Multimodal rehabilitation (MMR) is a treatment method that is offered to patients with complex rehabilitation needs. Treatment adherence is defined how well the patient's behavior is consistent with the recommendations the patient has agreed with his / her health care provider and is of importance for the treatment outcome. Little is known today about prognostic factors for treatment adherence at MMR. Identification of obstacles that can explain why patients do not complete treatment is therefore important in order to be able to optimize the treatment effects. Purpose: To investigate which factors were important for the prognosis to not completing MMR 2 treatment in patients with complex long-term pain. Method: The project was a prospective cohort study. Study population were patients aged 18–67 years with long-term pain who started an MMR 2 program between 2009–2016, registered in the National Register for Pain Rehabilitation (NRS). Thirty-six variables were available, the outcome measure was to complete or not complete MMR. To identify variables with the greatest importance for treatment adherence, regression models were created with logistic regression. The model's discriminatory ability was tested, and goodness of fit was assessed Results: The three most important factors that increased odds of not completing MMR were high MPI-PI, patients in the younger age category and low motivation. The model's discriminatory ability was substandard, goodness of fit was not significant. Conclusion: The model cannot predict outcomes on individual level but provides information on which factors historically have been important. In the long term, identification of factors that impair adherence can contribute to adapting MMR programs and thereby create better conditions so that several patients complete the rehabilitation.