| Summary: | Samhällsplaneringen fokuserar alltmer på hållbarhet och försöker skapa en hållbar utveckling i samhället. Planeringen har länge centraliserats kring hur främst städerna ska utvecklas hållbart vilket har medfört att en planering för landsbygdsutveckling har förbisetts. För att främja en landsbygdsutveckling har planeringsincitamentet ”Landsbygdsutveckling i strandnära lägen”, även kallad LIS, tagits fram. Alla kommuner i Sverige kan peka ut områden i strandnära lägen som uppfattas vara lämpliga för exploatering och kan främja en landsbygdsutveckling. Att peka ut LIS-områden ökar möjligheten att få strandskyddsdispens för en planerad bebyggelse eller exploatering. Strandskyddet gäller generellt över alla vattendrag i Sverige vars syfte är att långsiktigt trygga allmänhetens tillgång till strandlinjen samt bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Eftersom LIS-områden har skyddats och bevarats av strandskyddet innebär all exploatering sker på till stor del orörd natur. Samtidigt uppfattas det finnas en osäkerhet om vad som är lämplig användning i LIS-områden som fortfarande tillgodoser strandskyddets syfte och främjar en hållbar landsbygdsutveckling. Denna studie har genomförts som en fallstudie där tre fall har studerats djupgående. Fallen är kommunerna Jokkmokk, Katrineholm och Upplands-Bro. Studiens empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med planerare och politiker samt genom en dokumentstudie av planeringsdokument från respektive fall som berör kommunens LIS-planeringen. Den insamlade empirin har sedan analyserats och tolkats genom en kvalitativ innehållsanalys tillsammans med ett analytiskt ramverk. Ramverket och analysen utgår från centrala kategorier och begrepp från forskningsöversikten och det teoretiska perspektivet. Forskningsöversikten belyser svårigheter att avgränsa landsbygden, vad som är framtida användning på landsbygden och vad som uppfattas vara en hållbar landsbygdsutveckling. Det teoretiska perspektivet belyser samhällsstyrningen och kunskapssyner som är centrala delar i samhällsplaneringen. Slutsatsen visar på att kommunerna i studien har diskuterat hur landsbygden ska avgränsas utifrån kommunens förutsättningar. Det blir en tolkningsfråga vad som är en rimlig avgränsning och definition, någon som resulterade i tre olika avgränsningar. De tre kommunerna beskriver olika användningsområden som uppfattas främja en landsbygdsutveckling inom LIS, där ett gemensamt användningsområde är permanentboende. Studien visar på en svårighet att identifiera vad som är en hållbar utveckling på landsbygden och hur LIS kan främja en sådan utveckling.
|
|---|
