| Summary: | Bakgrund: Dagliga aktiviteter innefattar en persons förmåga att genomföra handlingar och uppgifter. Vid diabetes typ 1 begränsas personen i dagliga aktiviteter eftersom planering måste genomföras där kost, sömn och insulinintag ligger till grund. Detta resulterar i att sjukdomen påverkar personerna både fysiskt och psykiskt vilket kan bidra till att personen upplever hälsa och välbefinnande i mindre utsträcknig. Kvinnor löper större risk för följdsjukdomar och komplikationer. Upplevelsen av begränsningar i dagliga aktiviteten hos unga kvinnor med diabetes typ 1 är nödvändigt att studera för att säkerställa den personcentrerade vården. Syfte: Syftet var att beskriva unga kvinnor med diabetes typ 1 upplevelser av begränsningar i dagliga aktiviteter.Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserat på fem bloggar. Analysen genomfördes i enlighet med Graneheim och Lundmans tolkning av innehållsanalys. Resultat: Studien resulterade i tre huvudkategorier: att vara rädd, att vara ofri och att vara i framtiden.Slutsats: Studiens resultat beskriver hur unga kvinnor med diabetes typ 1 upplever begränsningar i dagliga aktiviteter. Erfarenheterna som framgår gör det möjligt för vårdpersonal att förbättra omvårdnaden genom att stärka den personcentrerade vården. Ett stort fynd i studien var att de unga kvinnorna upplevde att de inte hade koll på blodsockret vilket ständigt fanns med dem oavsett daglig aktivitet. När detta inträffade kände de unga kvinnorna sig förvånade eftersom noggrann planering med kost, sömn och insulinintag hade tagit form innan den dagliga aktiviteten för att vara på den säkra sidan. Det finns ett behov av att vårdpersonal blir mer medvetna om att det finns skillnader mellan de olika könen när upplevelser av begränsningar i dagliga aktiviteter studeras.
|
|---|
