| Summary: | The political diaries of Ulla Lindström caused a great sensation when published in 1969, three years after her resignation as Swedish minister without portfolio. She was the only woman minister in the Swedish government from 1954 to 1966, and her career had, according to the press, been characterized by faux pas or, as one reviewer of her diaries wrote: “(t)he silly Ulla /…/ of the botches, bodges, and gaffes.” He added that he himself had helped to write her down “with both malice and recklessness.” He was, however, not the only journalist putting down Ulla Lindström. A particular discourse or way of describing Ulla Lindström’s political persona was developed in the Swedish press during Lindström’s ministerial career. She started as the good-looking “pin-up girl” of the Parliament and ended up as the “shrew” of the party, the faux pas queen who was too talkative and thus in need of a muzzle. She was constructed as deviant, both as a woman and as a politician.
In her political diaries Ulla Lindström herself compared the way she and her male colleagues were portrayed in the press. In my paper I will compare Lindström’s own political persona with the persona created in the press asking what was behind the creation of the “faux pas queen”.
Genuskrockar och fadäser. Statsrådet Ulla Lindströms politiska dagböcker. Swedish abstract: Såsom åtskillig forskning visat har det varit svårt för politiskt aktiva kvinnor att förena de motstridiga krav som ställts på dem som handlingskraftiga politiker och ”riktiga” kvinnor. Inom massmedieforskning används ofta ordet persona för att beskriva den personlighet som en politiker iscensätter på den offentliga arenan, en politisk persona. Problemet för politiker är att det i massmedia ofta skapas en annan persona än den som politikern själv iscensätter, så beskriver t ex en forskare hur en ”false persona” av Hillary Rodham Clinton skapades under den så kallade Whitewateraffären (Cit efter van Zoonen 2005:100).
Pressens bild av Ulla Lindström som ett pratigt och beskäftigt statsråd, vars karriär präglades av grodor, fadäser och klavertramp, kan ses som ett sätt att ”skapa” en politisk persona och med den en diskurs; ett specifikt sätt att tala och skriva om regeringens enda kvinnliga minister åren 1954-66. När Ulla Lindström efter sin avgång 1966 publicerade de politiska dagböcker hon fört under sin statsrådstid var ett av hennes motiv sannolikt att hon ville ge sin version, dvs skapa sin egen politiska persona som motvikt mot den bild som skapats av henne i pressen. I mitt bidrag skall jag ge exempel på hur Ulla Lindström skapades som politisk persona och hur hon själv såg på eller tolkade den bild som gavs av henne.
|
|---|
