| Summary: | Artikeln beskriver en relation mellan samtidspoesin och den litterära traditionen. Eva Ribichs dikter jämförs här med 1700-talets deskriptiva dikt, såsom den representeras av Johan Gabriel Oxenstierna (1750–1818). Jämförelsen vill blottlägga en likhet som baserar sig på hur valet av tema – ”dagens stunder” – skapar själva dikternas formella dynamik. Därtill kan vissa aspekter som varit svårsmälta för Ribichs kritiker – dikternas distanserade naturskildring och något statiskt idylliska drag – ges en annan belysning genom denna jämförelse. Genom att inkludera de båda poeternas reception i jämförelsen kan man peka på en förväntningshorisont som tycks förvånansvärt varaktig och som i viss mån hindrat förståelsen av detta slags dikt. Parallellerna har sitt främsta intresse i det att de kan visa på tradition som något annat än uttrycklig anslutning, utan snarare som något anonymt och kollektivt, baserat på sedimenterade poetiska former och allmänna kognitiva mönster.
|
|---|
