Vallens övervintring i norra Finland

• Main Author: E. A. Jamalainen
• Format: Article
• Language: English
• Published: Scientific Agricultural Society of Finland 1970-01-01
• Series: Agricultural and Food Science
• Online Access: https://journal.fi/afs/article/view/71754

Vid odling av vallväxter inom Nordkalottområdet är skador förorsakade av utvintringssvampar av stor betydelse. Omfattande svampskador är dock ingen regelbunden varje är återkommande företeelse, men under gynnsamma betingelser kan Sclerotinia borealis, Typhula ishikariensis och delvis även Fusarium nivale förorsaka t.o.m. total utgång av övervintrande vallar. Vissa år har S. borealis förorsakat de största skadorna, andra T. ishikariensis. Utvintringssvamparna är således faktorer, som genom ett oväntat massuppträdande inger osäkerhet vid odling av vallväxter under nordliga förhållanden. På vallarna i norr kan även uppträda köld- och vattenskador, de sistnämnda isynnerhet på kärrjordar. Det förädlingsmaterial av vallgräs, som nu odlas inom Nordkalottområdet, är beträffande resistensen mot utvintringssvampar det härdigaste som star att fä. Också detta material är emellertid mottagligt för angrepp under för svamparnas massuppträdande gynnsamma betingelser, och det krävs helt säkert dryga arbetsinsatser av växtförädlarna för att kunna höja resistensen mot nämnda patogener. För att reducera skadorna förorsakade av utvintringssvampar bör endast de mest motståndskraftigaste, tili rådande nordliga förhållanden acklimatiserade förädlingarna odlas. Det kan antas, att en riklig, väl avvägd P-, K- och N-gödsling stärker växterna inför övervintringsperioden. Genom fungicidbehandling av bestånden på senhösten med främst PCNB-(kvintozen-) preparat kan övervintringen i stor utsträckning säkras. Behandlingens lönsamhet ökar genom preparatets efterverkan under andra och tredje året. Vid massuppträdande av utvintringssvampar bar dock inte effekten hos 50 % PCNB, 10 kg/ha, varit tillräcklig, och i delta fall borde större mängder användas. På forskningsanstaltens för växtsjukdomar vägnar önskar jag tacka chefen för Försöksstationen för nordligaste Österbotten, dr. A. Isotalo, för värdefulla uppgifter om vallväxternas övervintring i norra Finland samt mag. H. Blomqvist och mag. P. Talvia för den information, som dessa insamlat under sina resor i norra Finland, och som välvilligt ställts till mitt förfogande.